It´s on

Efter de första trevande kontakterna med Blogspot (Blogger? Vi vet inte ens vad man ska säga - så trevande är kontakten)  och försök att förstå hur man ska få bloggen att se acceptabel ut, så kör vi igång. För tilfället bryr vi oss inte om att bloggen inte ser ut som vi önskar, det får vi fixa efterhand, för vi måste komma igång! Det behöver väl inte vara så jävla avancerat? Förresten, ska man ha med svordomar i bloggen? Som vanligt börjar vi overthinka saker. Där var en sak till: ska man använda sig av engelska uttryck i bloggen? Jo, det tycker vi. Det är vi ganska säkra på. Annars utgår väldigt många ord, verkliga som fabricerade, som vi brukar använda oss av. Så lite censur som möjligt. Så nära oss som möjligt. Trots allt så förväntar vi oss ännu inte att någon, utöver oss själva, ska läsa denna blogg. Kan vi lite blygsamt låtsas. Egentligen anser vi att vi förtjänar samma plats i rampljuset som Erik och Mackan, Anders och Måns, Klungan (Mammas nya kille), Filip och Fredrik, ... Vi är blygsamma och självkritiska, men samtidigt så vet vi att vi är jävligt bra. (hur var det nu med svordomar...?)


Genom bloggen tar vi ett nytt steg, prövar ett nytt forum, för att se om det kan vara något för oss.


Vi har i flera år kommunicerat allt mellan himmel och jord med varandra. Ytliga saker. Djupa saker. Dråpliga saker. Knäppa saker. Vackra saker. Saker vi stör oss på. Saker man inte får tänka. Saker som är ganska mainstrream. Saker som är ganska udda. Visioner. Uppenbara observationer. Detaljer som skulle kunna gå obemärkt förbi men som, upptäckta, förändrar helheten.


Vi börjar blygsamt och säger att bloggen är ett forum för oss själva att fortsätta dela dessa tankar och observationer. Ett annorlunda forum jämfört med SMS och mail. Vi kan också säga att det är en möjlighet att få uttrycka vad man tycker. Men egentligen ser vi det som ett forum där vi kan dela med oss av våra fantastiska hjärnor. Som sagt. Vi är blygsamma och självkritiska, men samtidigt så vet vi att vi är jävligt bra. Svordom included.