Sidvisningar

torsdag 31 maj 2012

Vad gör man åt det?



Sorgligt nog kändes denna bild väldigt träffande sist jag befann mig i ett större sammanhang i samband med utbildning. Trots att en överväldigande majoritet var kvinnor så var det ändå män som pratade mest.

Jag vet inte, visst har varje individ sitt val och ansvar, men det går ju inte heller att bortse från att vi uppfostrats i ett samhälle som vi bär med oss så integrerat att vi inte kan vara helt fria från förväntningar förknippade med att vara män eller kvinnor.

Jag hörde nånstans att man visat att vi lyssnar mer på vad som sägs eller i alla fall lägger större vikt vid det om det är någon med djup röst som pratar. Varför är det så då, om nu detta stämmer? Sen har jag också ett minne av att någon påstått att små bäbisar föredrar ljusa röster, de kan rentutav bli skrämda av mörkare röster. Så det kan väl inte vara genetiskt betingat. Finns säkert forskning kring detta.

What of a what?

Jag funderade lite över uttrycket Son of a bitch. Son till/av/från en... (+ valfritt svenskt ord, hittar inget bra, så vi säger bitch)

Det kan betyda många olika saker, enligt ett lexikon på nätet saker som:
din jävel
den jäveln
skitskalle
din slyngel
din skitstövel

Men även saker som inte är direkt riktade till någon, så som:
fan också
det var som fan

Min fråga är: varför heter det just son of a bitch? Kan det inte lika gärna vara pojkens far som är kass?

Och varför är det just en son som är of en bitch?

Varför inte:  son of a... (+ något ord som är kopplat till en man)
Eller : daughter of a...   (+ något ord som är kopplat till en man)
Eller varför inte: daugther of a bitch?
Okej okej, daughter är lite svårare att säga men...

Att göra uttrycket könsneutralt känns väl inte aktuellt, men här finns ändå ett utvecklingsområde.



Tillägg efter min cobloggare Samsons mer noggranna research: 
Att "Bitch" syftar på en hund i ursprungsbetydelsen är ju en sak. Men det är ändå sonens mamma - hundmamma - som ska dras i smutsen. Och sonen. Varför inte hundpappan? Eller en dotter?






onsdag 30 maj 2012

Boktips

Fick denna fina bok i present från min gamla kollega. Tydligen fanns även "pojkböcker". Återkommer med recension av denna och även den andra flickboken jag fick,"en riktig familj" om någon som hamnar i fosterfamilj. Lär vara mycket: "I love you dad!" i den.

tisdag 29 maj 2012

Språket

Apropå våra funderingar om "svenskifierade" uttryck från till exempel engelska i bloggen, såg jag detta i en lokaltidning. Det är rubriken till en artikel om ett projekt om filmskapande som nu når sin final.




Jag vet inte om jag tycker att det är acceptabelt i en dagstidning. Jag är "all for" utveckling av språket men inte just i en artikel. Krönikor är en annan sak, där får man sväva ut. Men språket i artiklar tycker jag ska vara torrt och korrekt.

måndag 28 maj 2012

Vardagstankar



Vad är jag för sorts människa egentligen? Och vem kom på idén med tema-toapapper? Kanske samma person som kom på "Meat the World"?


Meat the world








Grattis alla köttätare! Nu finns firman "Meat the world" som kan leverera kött hem till din dörr. Och inte vilket kött som helst, utan det bästa köttet från världens alla hörn. Det är ju skillnad på kött och kött...

En fråga från en amatörköttätare : är det så stor skillnad, rent smakmässigt, på svenskt kött och utländskt kött? Alltså visst visst, jag vet att Black Angus är bra och Kobebiff... Jag har ätit båda men... Vette 17 om det är SÅ stor skillnad gentemot en god svensk oxfilé? Men som sagt, jag är amatör i frågan.

(Det vore kanske något nytt förresten: köttprovning? Det finns ju chokladprovning, ostprovning, vinprovning osv... Varför inte kött? Hmm...)

Miljöfrågan dyker ju onekligen upp: frakta hit kött från världens alla hörn när det finns gott kött här i Sverige? Vad hände med att försöka handla närproducerat? Ofta blir det billigare än att köpa svenskt, vilket kan tilltala vissa. Men i denna annons är det inte priset de lockar med, utan att de levererar världens bästa kött. Visst, det står inte att det inte ska vara från Sverige, men eftersom biffen på bilden är från Argentina och världen är ett starkt tema i deras marknadsföring så kan man ana att så inte är fallet. De verkar alltså mena att utländskt kött är bättre. Vilket jag som amatör som sagt inte riktigt vet, men...

Men anyway. Meat the world. Väldigt fyndigt. Bekötta världen. Och möt världen. (-s kött) Allt i ett.

Förresten: säger man ordet kött tillräckligt många gånger så låter det sådär...




Krav...

De i de två första annonserna har inte så stora krav. För den första räcker det om du är en tjej mellan 18-30 år. Den andre vill att du ska vara en kvinna samt trevlig också, men åldern spelar ingen roll. Den tredje personen har däremot fler krav...


lördag 26 maj 2012

Eurovision

En uppiggande sak med den så kallade Eurovision Song Contest, och för den delen även den svenska Melodifestivalen, är att - i samband med att ett bidrag ska framföras - läsa vad det står i tidningen om dem. Ofta står det något roligt som höjer upplevelsen. (kan verkligen behövas, med tanke på att vissa bidrag är ganska tråkiga att kolla på.)

Det är inte alltid jag orkar kolla på Eurovision finalen, men när det verkar som att vi har ett bidrag som kan placera sig hyfsat bra så är det roligare. Visst, svenska folket verkar ju alltid tro på sitt bidrag, men i år kommer det ju även signaler utifrån Europa om att de tror på Loreen...

Detta är några av de kommentarer som stod i tidningen idag:





Och såhär tror skribenten att det ska gå:



Vi får väl se...

Småstörande är att även andra bidrag, utöver Sveriges, är skrivna av svenskar... T ex då Spanien, Cypern, Azerbadzjan (där fick jag dubbelkolla stavningen flera gånger) och även Norge:




Men, man får väl se det som att vi har fler chanser att ta åt oss lite av äran om det skulle gå bra för dessa bidrag...


fredag 25 maj 2012

Hur tänker man?

Dessa till synes triviala nummerplåtar har fått mig att tänka till rejält. Särskilt efter samråd med min co-bloggare Samson.


Första reaktionen är ganska enkel.
-Magkänslan säger att "Dr G"är en självgod man som vill skryta med sin prestation genom att flaunta sin titel.
- "Köksfru" tänker jag är en kvinnas bil, kanske att hennes man skämtsamt köpt nummerplåten till henne och att han säkert tjänar mer pengar än hon och att hon tar huvudansvaret för att sköta hushållssysslor.

Jag gör försök till logisk analys i min hjärna bland annat baserat på vad en specialanpassad nummerplåt kan tänkas kosta och hur värt det kan vara att ge bort en i present, för att se om det ändå inte är troligt att båda skyltarna tillhör personer med humor som enbart vill provocera eller få någon att tänka. Jag vill väl inte tro att de på fullaste allvar har betalat för detta, eller här tänker jag nog främst på "Dr G".

I alla fall, det är intressant att utmana magkänslan. Varför tänker jag i Genus? Hm, okej ordet fru är ju svårt att bortförklara. Men jag tror ju att det är hennes man eller någon/några av manligt kön som gett henne skylten. Likadant att jag automatiskt utgår från att "Dr G" är man och skrytig (bilmärket bidrar). Han Säger säkert till alla att det är ett skämt men är inuti helnöjd med att nu vet alla, går ur bilen extra långsamt vid Ica Maxi och står dröjande kvar när han ska plocka in kassarna.
"Köksfru" låtsas säkert indignerad när hon tror att nån ser skylten, hävdar att det enbart är skämtsamt ja vi vet ju alla hur karlar är men han klipper ju gräset och byter däck och jag gillar ju att städa så...

Det säger en del om mig och samhället jag kommer från, att jag får de här fantasierna. Det kan ju finnas 100 andra förklaringar.

Hur tänker du?

Rekord...

torsdag 24 maj 2012

Egentligen inget

Fel fel fel...

Underbart.

Denna bild var med i en artikel om att Bröderna Lejonhjärta ska filmatiseras igen. (eventuellt med regissören Tomas Alfredsson)

Enligt texten under bilden så föreställer den Astrid Lindgren, Staffan Götestam och Lars Söderdahl: skådisarna i den första filmen om Bröderna Lejonhjärta.

Men, på bilden är Astrid Lindgren, Hollywoodkändisen Christian Bale och Nick Pickard: som spelar Jum-Jum respektive Mio i filmen Mio in the land of Faraway från 1987.



Man undrar ju hur sådana här fel blir till. Skulle någon snabbt slänga fram en lämplig bild och glömde kolla vilka som var på den? Typ: här är Astrid och två andra, det måste vara dem. Trodde någon att det var Staffan och Lars på bilden? Det står även lite om Mio min Mio i texten - t ex så undrar de om den också ska bli film, vilket skulle kunna ske. Tog de fram bilder från både Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta men valde sedan att bara ta med från Bröderna Lejonhjärta och så blev det fel bild? Tog någon fram bilden och så sa någon: nej nej, det är inte de från Bröderna Lejonhjärta, men så blev det fel ändå? Visst. det är så klart stressigt att göra en tidning.

Jag googlade förresten på Nick Pickard. Medans Christian Bale vandrat mot storfilmer som t ex Batman så har Nick Pickard spelat i en del såpor (inte för att det är något fel med det!) t ex Eastenders och nu Hollyoaks. Han har även varit med i musikvideos: Mike + The mechanics "Over my shoulder" OCH Roxette "Almost unreal". Bara en sån sak...

Okej, det tredje och sista (for now) om blöjor.

Att man inte kom på detta själv... Verkar vara lukrativt!


onsdag 23 maj 2012

På blöjtemat...





Ovanstående lilla artikel är ju mycket intressant.  Utifrån flera aspekter. (i artikeln står daghem, jag använder det med vetskapen om att det heter förskola i Sverige)

  • "Män måste få vara män?"  Eh, va? Så det finns en risk att om en man byter blöja så är han inte längre en man? Samma sekund som han har lagt barnet på skötbordet och börjar öppna blöjan så... Förvandlas han till... Vaddå? En kvinna? Oh, hemska tanke. Eller blir han könslös? Också hemskt. Förstår absolut att det är bäst att undvika dessa risker.
  • Men allvarligt... skulle det alltså vara så fruktansvärt... Vad?  Förnedrande? Ja, något -  för en man att byta blöjor så att han MÅSTE få slippa? Med chefens goda minne? 
  • Det är alltså tydligen klarlagt att blöjbyte är kvinnogöra. Vad är då mansgöra på detta daghem? Hur är det med matlagningen? Städningen? Torka borden? Är det okej? Hjälpa barnen att tvätta händerna? Är det okej? Vad gör männen egentligen?
  • Finns det någon uppgift som kvinnorna slipper, med hänvisningen "kvinnor måste få vara kvinnor"? Vad kan det i så fall vara? Hmm... Daghem/förskolor har oftast inga bilar som man behöver byta däck på...  Rör som ska rensas? Mat som ska grillas?  Saker som ska byggas? Rovdjur som ska slås ihjäl? 
  • Tänk om det är så illa även åt andra hållet: att kvinnorna som arbetar på daghemmet ska slippa alla tunga saker, allt som gör att man blir smutsig osv... Dvs att könsrollerna är ännu värre cementerade än bara att män inte kan byta blöjor...
  • Alltså... Okej om ursäkten är fysiskt relaterad. T ex: jag kan inte göra detta för jag klarar det inte, rent fysiskt. Men byta blöjor? Och hur klarar kvinnor sig på andra daghem/förskolor? Särskilt de där det inte arbetar några män.
  • Vad ger detta för signaler till barnen på daghemmet? Män kan inte göra vissa saker (och kanske - kvinnor kan inte göra vissa saker, det vet vi inte) av total oklar anledning.
Missuppfatta mig inte. Jag menar inte att både män och kvinnor måste göra precis allt, precis lika. Man kan absolut dela upp det, t ex i ett förhållande, så att var part gör det hen är bäst på och kanske gillar/tycker minst illa om. Men på ett jobb, med denna anledningen... Nej.

Nästan så att jag vill kontakta dem och fråga mer.  T ex om kvinnorna slipper någon uppgift för att de måste få vara kvinnor. 

Män måste få vara män. Bara en sån sak.


Förresten: kan man skylla allt detta på att det utspelar sig i Norge? Visst, med alla Norgeskämt osv, men även utifrån att sådana tankar inte skulle kunna finnas här? Jag tror nog inte att det skulle kunna ske här... Eller, jag hoppas det. Jag hoppas att kvinnorna skulle vägra acceptera det. Och att männen inte skulle ha sådana idiotiska krav. Men, det finns säkert personer som tänker tanken... Sedan så är arbetsplatsen en sak, men hur ser det ut hemma hos folk? Det vet man inte. Finns det män som vägrar byta blöjor där för att de måste få vara män? Så länge det finns en shysst deal och alla är nöjda, så fine men...

Okej, jag kan tydligen gå on and on om detta, nu får det räcka.

Män måste få vara män. Bara en sån sak.

Genusblöjor

Jag vet väldigt lite om småbarn egentligen. Kan det vara så att pojkar och flickor är så olika skapta att de behöver olika blöjor för att det ska bli... bekvämt? Alltså är anatomin i den åldern i kombination med blöjans funktion sådan att det är bra med två olika sorter?

Eller har de valt olika teman baserat på genus av nån annan anledning? Nu fingranskade jag inte paketen men frågan känns inte orimlig.

Oavsett så är det beklämmande att se, prinsessa vs prins. Rosa vs blått. Vaddå genusdebatt liksom?


tisdag 22 maj 2012

It´s on

Efter de första trevande kontakterna med Blogspot (Blogger? Vi vet inte ens vad man ska säga - så trevande är kontakten)  och försök att förstå hur man ska få bloggen att se acceptabel ut, så kör vi igång. För tilfället bryr vi oss inte om att bloggen inte ser ut som vi önskar, det får vi fixa efterhand, för vi måste komma igång! Det behöver väl inte vara så jävla avancerat? Förresten, ska man ha med svordomar i bloggen? Som vanligt börjar vi overthinka saker. Där var en sak till: ska man använda sig av engelska uttryck i bloggen? Jo, det tycker vi. Det är vi ganska säkra på. Annars utgår väldigt många ord, verkliga som fabricerade, som vi brukar använda oss av. Så lite censur som möjligt. Så nära oss som möjligt. Trots allt så förväntar vi oss ännu inte att någon, utöver oss själva, ska läsa denna blogg. Kan vi lite blygsamt låtsas. Egentligen anser vi att vi förtjänar samma plats i rampljuset som Erik och Mackan, Anders och Måns, Klungan (Mammas nya kille), Filip och Fredrik, ... Vi är blygsamma och självkritiska, men samtidigt så vet vi att vi är jävligt bra. (hur var det nu med svordomar...?)


Genom bloggen tar vi ett nytt steg, prövar ett nytt forum, för att se om det kan vara något för oss.


Vi har i flera år kommunicerat allt mellan himmel och jord med varandra. Ytliga saker. Djupa saker. Dråpliga saker. Knäppa saker. Vackra saker. Saker vi stör oss på. Saker man inte får tänka. Saker som är ganska mainstrream. Saker som är ganska udda. Visioner. Uppenbara observationer. Detaljer som skulle kunna gå obemärkt förbi men som, upptäckta, förändrar helheten.


Vi börjar blygsamt och säger att bloggen är ett forum för oss själva att fortsätta dela dessa tankar och observationer. Ett annorlunda forum jämfört med SMS och mail. Vi kan också säga att det är en möjlighet att få uttrycka vad man tycker. Men egentligen ser vi det som ett forum där vi kan dela med oss av våra fantastiska hjärnor. Som sagt. Vi är blygsamma och självkritiska, men samtidigt så vet vi att vi är jävligt bra. Svordom included.