Jag går omkring med mitt barn och väntar på att gaten ska öppna. Barnet som är ca 11 månader gammal tittar nyfiket på en stor, glänsande bil som står på display. "Brumm, brumm!" säger barnet och vill gå nära bilen och titta.
En äldre dam kommer fram. "En framtida Volvoägare minsann?!" säger hon skälmskt. "Höhö, ja det kanske det blir..." svarar jag. "Är det en en pojke eller flicka?" frågar hon. "Eh, pojke." "Ja alltså det är ju som om det vore medfött det här med att pojkar gillar bilar!" säger hon, till synes glad över att hennes förutfattade genusmedvetenhet visat sig stämma i detta fall. "Nu tror ju jag att det finns andra saker som påverkar detta mer." säger jag vänligt men trött. Damen berättar om två barn hon känner som också passar in i de förutfattade meningar hon har om pojkar och flickor.
Vad hade hon sagt om jag sagt att mitt barn var en flicka?
Vad skönt för henne att hon fick sina föreställningar bekräftade. Inte konstigt att könsroller upprätthålls...
SvaraRaderaOm du sagt flicka (vilket en fasen kan bli frestad att göra vid dylika kommentarer) hade hon väl avfärdat det som väldigt annorlunda och inte lagt det på minnet...