Sidvisningar

onsdag 25 september 2013

H&M - Medvetet eller misstag?

Om man söker på pojkkläder i storlek 68-92 får man faktiskt upp en del icke traditionella plagg. 




Det finns några exempel till. Och vissa plagg för flickor i samma storleksgrupp kan också ses som mer typiskt "pojkiga". 

Å andra sidan så har de valt en indelning. På Lindex hemsida är åtminstone detta storleksspann inte indelat efter kön. Jag tror att jag tycker att det är bättre. Varför dela in det? Fast det förstås, när jag själv shoppar loss är det ju skönt att det är uppdelat. Det spar liksom tid. Men jag kanske hade hittat en del plagg jag tyckte om ifall jag gick in på avdelningen för motsatta könet. 

Så, okej H&M att ni lämnat en del val öppna, men det är motsägelsefullt att ha indelningen överhuvudtaget. Det är väl säkert ett misstag hela grejen förresten? Eller? 

Ja vad tror du?

App-recension

Hittade denna app av en slump. Tänkte "vad är detta?" och läste beskrivningen. 



Det är alltså en app som kan visa ett paket med näsdukar i 3D. Precis vad man alltid drömt om. 



För att vara lite rättvis och inte bara såga detta direkt, det kunde ju vara nån viktig funktion jag missat, beslutade jag mig för att testa. Appen är ju trots allt gratis (väldigt generöst), förutom att den lockar med att man får "experience something new". 

Problemet är att jag inte ens får den att funka. Det är ju inte den "new experience" jag väntat mig. Eventuellt behöver man en "target-bild" som den ovan för det står hela tiden att man ska rikta kameran mot targetbilden. Men ändå. Vem, vad och varför? Plus extra frågor på det. 

Blir också nyfiken på hur många värdelösa appar i klass med denna som finns. Ändå inte tillräckligt nyfiken för att börja leta efter fler exempel. Det känns som att det skulle vara en själsdödande uppgift på nåt vis. 

Ska detta poängsättas? Och vad ska vårt poängsystem i så fall bestå av? Typ som man använder solar eller getingar? Buckets?

Ok, av fem möjliga Buckets så får denna app en rostig Bucket med hål i botten. 

tisdag 17 september 2013

En tidig bov i dramat

"Carpe Diem" känns ju som nån sorts urmoder när det gäller moderna floskler.  Ett förvisso vackert och tänkvärt uttryck som sedan "Döda poeters sällskap" manglats och överanvänts tills man skäms nästan vid blotta tanken på att ha denna uppmaning i skrift i sitt hem. Lite synd kanske för som sagt det är ju tänkvärt.

Fånga dagen. Som om jag inte har fullt upp ändå. Eller kanske kan texten hjälpa lite de dagar då jag inte fångar något alls? Jag har ju i alla fall en kudde som det står på så att jag och andra kan se att jag är den sortens människa som tänker på sånt. Lite sådär djup kanske.

Ja för OM man nu ändå skulle vilja så kan man troligtvis finna allt från smörknivar till soffor täckta med Carpe Diem.
Här är ett exempel. 

lördag 14 september 2013

Vem är you?


En "bok" som man kan ha vinboxen i lite diskret. Var på vippen att köpa den till Samson för trots allt stämmer det ju, hehe. 
Det är dock kanske vinet + me = awesome? Eller? Otroligt fult (läs:fult som i knepigt). 

Finstämt

Attans otur att ny köksbelysning nyligen införskaffats. Annars kunde denna lampa kanske varit nåt.
Och kolla vilket fint hänge under. 

En fin present


Det började väl när jag för drygt ett år sen fick stenen med texten "Njut!" från Samson. Samson pekade på alla floskler och glada tillrop som ökade lavinartat främst i det digitala samhället. Hur trevligt det än är att uppmana folk att njuta och slänga ur sig poetiska statusuppdateringar så kan jag inte låta bli att lite cyniskt betrakta det med avsmak. Kanske för att det många gånger känns pretentiöst och påklistrat, men främst för att jag alltid funnit klichéer pinsamma. Ändå kan jag gilla dem, så det finns i vanlig ordning dubbla känslor inblandade.

Mer om detta kommer väl framöver. Nedan visas ny ironisk present från Samson som nu fått mig att öppna ögonen för flosklernas och klichéernas inträde i heminredningens värld. 


torsdag 12 september 2013

Köp dig genuinitet.

En present från min kära Samson öppnade mina ögon ytterligare för det bombardemang av floskler som vi dagligen utsätts för. Man kan snart inte öppna ögonen utan att se nån "genuin", shabby-chic grej som man väl kan köpa för att ge ett drömskt och vänligt intryck. Eller nåt. Vad menas egentligen?

Tavlor med långa ordspråk som man kan hänga på varje vägg i hemmet, särskilt utformad för att visa hur originell och pysslig man är. Men det skaver ju lite att det är massproducerat och står i stora högar på närmsta stormarknad. 

Tja man kan ju beröras av någon annans texter, men det blir ju lite som ett förtryckt kort med en lååång beskrivning av hur mycket ens syster/bror/mor/valfritt betyder, som man sen bara skriver under på utan att behöva tänka till. 

Det föranleder en egen plats i bloggen tycker jag.
Vi börjar med detta exempel. En genuin burk med mitt eget recept på Vaniljparfait som jag likt värsta Ernst lite småslarvigt men ändå perfekt klottrat ner på säckväv och klistrat fast.