Ett annat begrepp som det gått inflation i på Facebook och bloggar är "fina".
Om någon har spenderat tid med någon, säg att den personen heter Charlie, så är det med epitetet "fina" Charlie.
Man kan även höja nivån och slå till med "finaste" Charlie.
Man får väl säga att tanken kan vara, just fin. Att skriva att man tycker att en person är bra, trevlig osv - genom att kalla hen fin/finaste. Man kanske inte vågar säga till personen hur mycket man uppskattar hen, utan visar det genom att skriva det på Facebook/i sin blogg.
Men det är väl också det som blir det bisarra i det. Och det känns som att en del snarare vill visa andra hur "fina" vänner hen har. Varje gång man fikar så är det med någon som är fin/finaste... Äktheten i det hela kan därmed diskuteras.
En ytterligare intressant dimension i det hela är jag inte kan minnas att jag sett någon kille använda sig av "fina"/"finaste" på Facebook...?
Kvinnligt och manligt språkbruk och kultur på Facebook är nog ett bra område för en magisteruppsats. Väldigt intressant. Måste nu spana efter hur detta ter sig.
SvaraRaderaRisk att överanvändning av "fina", som jag egentligen tycker är ett ganska bra och rakt ord, är ju att det blir en känsla av falskhet förknippad med det.
Det är ju bland annat detta som gör att jag på
Senare tid utvecklat lite av en FB-fobi. Jag kan inte lägga ut en bild för jag ser för "poseig" ut, samtidigt som jag inte vill lägga ut en bild där jag skelar och dreglar heller. Jag kan inte kommentera för allt blir så klichéigt. Och vad ska jag skriva till min bästa vän när 15 andra redan skrivit finaste sötaste etc? Haha, kanske jag skulle skriva att jag vill bara säga att JAG tycker att hen är allra finast så lägg ner adjektivkulsprutorna! Äh, varför ska jag alltid overthinka?
Precis - ytterligare en störande aspekt är ju att ett annars användbart ord blir "förstört" av Facebook.
SvaraRaderaDet är en balansgång det där med FB. Ibland när jag lagt ut en statusuppdatering så ångrar jag mig när jag plötsligt ställer frågan "varför" till mig själv. Vad var syftet? Men... När jag lägger ut något så har jag personer i åtanke som jag vill berätta just den grejen/visa ett foto för . Det är en hel del personer, men väldigt väldigt många färre än vad jag har antal vänner där. Att även de andra får se det... Ja.
Det är lätt att overthinka. Det är lätt att känna sig klyschig på FB. Samtidigt som jag tror att risken är liten för oss eftersom vi är så sharpthinking. ;-)